I husbilslandet
Tålamod är en dygd
Hej alla bloggläsare!
"I husbilslandet" har tagit en lååååång semester, men vi finns kvar och bilen finns kvar. Mycket har hänt det senaste året vilket har gjort att bloggandet har fått stryka på foten, men ha tålamod...... Snart kommer vi igång igen!
Hälsningar Ulrika & Tommy
Vår älskade Adria är fortfarande en kär familjemedlem!
GPS är väldigt bra att ha!
Frankfurt är nästa mål men vi försöker undvika att köra igenom den stora staden. Tittar man på kartan så är det ett virrvarr av motorvägar och vi förlitade oss helt på gps:n. Den guidade oss snabbt och lätt genom virrvarret och de många gånger femfiliga motorvägarna. Vi körde kors och tvärs men kom snabbt igenom, men fråga oss inte var vi var nånstans. Tack och lov för gps:n!!! Många gånger tycker man att den leder oss helt fel, men i det här fallet var den suverän, vi hade inte klarat oss utan den. Efter Wiesbaden börjar vi närma oss vinodlingarna och vi ser fler och fler längs med sluttningarna. Landskapet ändrar ganska dramatiskt karaktär från böljande fält till mer kuperad terräng.
I Reinsfeld hittar vi Camping Azur. En stor, tom och ödslig camping. Och dyr. Fria duschar och campingtomter i form av tårtbitar på små runda områden med häckar emellan. Personalen var dock mycket trevlig och tillmötesgående. Vi kör runt och försöker hitta en bra plats men det är så blött i marken att vi väljer att stå på den asfalterade vägen. Vi har en hel ”tårta” för oss själva och står inte i vägen för någon. Här hittar jag en trevlig rastslinga runt campingen och jag möter både campingvärden som rastar sin hund och en äldre trevlig man ute på morgonpromenad. Han stannar och pratar en stund. Tyskarna är överlag ett trevligt folk, i alla fall de jag mött under hundpromenader. Under natten regnar det och vi är glada att vi står på asfalten. Det känns lite ödsligt på hela den här campingen och hit lär vi inte åka igen.
Mot Frankfurt!
Landskapet är förödande vackert!
Frankfurts flygplats och den är STOR!!!
Som ett rymdskepp möter den oss på motorvägen - Hilton Hotell vid flygplatsen i Frankfurt
Camping Azur i Reinsfeld och här står vi på asfalten under en gran
Vår "tårta"
En svart rödstjärt gjorde oss sällskap
Auf wiedersehen, Reinsfeld!
Point Alpha
Mellan 1949 till 1989 var Tyskland delat i två delar. Gränsen bevakades hårt och det fanns både mur, taggtråd, aggressiva hundar och gränsvakter. Numera är allt, inklusive den berömda Berlin-muren, borta men vid Point Alpha, mellan den lilla byn Rasdorf och Geisa strax utanför Hünfeld, finns ett friluftsmuseum där man kan se hur det såg ut under den här tiden. Här kan man promenera längs den gamla järnridån och beskåda stängsel, vakttorn, minfält och till och med den gamla vakthunden vid sin koja. Mycket intressant historia som vi ska vara glada är över.
Vägskyltar visar tydligt vägen till Point Alpha
Minnesplats Point Alpha
Här var Tyskland och Europa delat fram till den 22 december 1989 kl 11.00
Museum och minnesmonument
Det snurrande minnesmonumentet med ordet FRED på olika språk
Under åren 1945 och 1952 satte man upp såna här vägspärrar på alla vägar
Vakttorn och hinder av olika slag fanns lite överallt för att ingen obevakad skulle kunna ta sig över gränsen
Man satte upp taggtråd och la ut minor emellan ifall nån skulle lyckas ta sig över
På andra ställen la man ut en 10 m bred remsa med sand mellan taggtrådarna,
denna remsa krattades och jämnades ut så man kunde se eventuella fotspår
Pajson struntar i både taggtråd och gränsbevakningar!
En cementbelagd väg på 1393 km gick mellan öst och väst
För att stoppa eventuella fordon satte man upp 1,20 höga cementblock och la ut minor runtom
Jini tyckte de stora tyska humlorna var mer fascinerande
Vacker utsikt från Point Alpha
En bit av Berlin-muren
Arga vakthundar i långa kedjor men även fritt gående fanns det också här för att bevaka gränsen
Bäst att kolla vad det är för en figur (observera raggen på Pajson längst ut till höger)
och vi såg även andra hundar reagera likadant
Hej på dig, nähä du var inte på riktigt!
Buss? Jo jo ........
Diskriminering i Praforst?
Tanken var sen att fortsätta ut på Autobahn E49/E51 söderut men vi kör helt fel på småvägarna och hamnar i ett böljande landskap ute på landsorten. Inte riktigt dit vi skulle men vackert var det i alla fall. Slutligen hamnar vi i Weissenfels där vi handlar på Netto, tankar på Total och intar en lunch i husbilen. Vi styr vidare mot Hünfeld norr om Fulda där det ska finnas en camping enligt vår karta. Vägen söderut längs Autobahn bjuder på många sköna vyer. Här börjar de långa backarna med milsvid utsikt över landskapet, man är glad att man kör i nerförsbacke men vi ska ju hemåt sen så småningom.
Vi kommer fram till Knaus Campingpark Praforst ganska sent men receptionen är öppen. Vi får stå strax utanför campingen på ställplatsen. Campingplatsen verkar bara vara för Knaus-medlemmar, för den var på inget sätt överbelagd. Vi var ensamma på ställplatsen så det var åtminstone lugnt och skönt och hyfsat billigt, en natt kostar 10 Euro. För första gången kom vi i kontakt med en myntautomat för el. Man stoppar i sitt mynt och så räknar den ner vartefter man förbrukar strömmen. Tar det slut så är det bara att stoppa i fler mynt. Intill ställplatsen ligger det en golfbana och runtom finns det fina promenadstigar runt flera små sjöar. Här fanns det både fåglar och fisk i sjöarna vilket hundarna tyckte var mycket intressant. Vi fick en lugn och skön natt på en mycket fridfull och naturskön plats.
Här i Weissenfels får både vi och bilen sitt och under tiden kom läkarbilen farande
Är det här Drutten och Jena bor?
En av många tunnlar
Här börjar det gå nerför
Ännu mera backar
Vi kör genom ett hejdundrande oväder med kraftiga regn ......
....men lika snabbt skiner solen igen!
Här fick vi alltså inte köra in pga fel märke på bilen - Knaus Campingpark
Men det gick lika bra att stå på ställplatsen utanför
Det sluttar lite bakåt men med klossarna fixar man det lätt, annars hårt och bra underlag
Det här mötte mig på morgon promenaden
En tysk knölsvan
En ny bekantskap - en nilgås (Alopochen aegyptiaca), finns även i södra Sverige
Fantastiska promenadstigar
Det rörde sig i sjön .....
Eller var det herr Häger....?
Mimmi, en stor fågelentusiast, tyckte detta var en spännande plats!