I husbilslandet

Här fortsätter berättelsen om vår resa genom Tyskland i slutet av april. Av olika anledningar har vi inte hunnit uppdatera bloggen förrän nu.

Efter  en lugn men kall natt i Plötzky strax söder om Magdeburg, körde vi vidare mot Leipzig. Målet var platsen för ”Slaget vid Lützen”, en liten plats sydväst om Leipzig. Denna stad som rymmer ca 500.000 invånare var både trång och rörig. Gps:n lurade oss igenom citykärnan, vi körde förbi centralstationen som var proppfull med folk, vi körde över Augustusplatz fd Karl Marxplats (döptes om till originalnamnet 1990), vi körde genom bostadsområden som inte någon verkar ha rört sen andra världskriget, medan husen bredvid var nybygga och moderna. Väldiga kontraster!

Väl framme vid Lützen så visade det sig att parkeringen var väldigt liten och det var ganska dyrt att parkera där. Eftersom det var varmt och trångt så bestämde vi att vi bara skulle stanna till lite snabbt, jag springa ut och ta några kort och sen hoppa in igen för vidare färd.  Själva slagfältet där svenskarna slogs mot tyskarna, får vi studera en annan gång. Det visar sig vid närmare studier, att svenskarna vann slaget på grund av att de var långsammare att retirera från slagfältet än tyskarna ……  Åter till fotograferingen. Jag hoppar ur bilen, springer fram till det lilla röda huset från Dalarna, riktar kameran mot monumentet som står där, knäpper av några kort. Och så snabbt in igen och ut på vägen! Snyggt jobbat! Tills vi tittar på fotona …. Jag har alltså fotograferat själva ställningen som skyddar stenen där man tror att Gustav II Adolf dog den 6 november 1632. Haha! Inte helt rätt med andra ord!

Ett av många nyare hus

Här kör vi över floden Elbe för femtioåttonde gången

Har det bott nån här sen andra världskriget?

En olycka händer så lätt - här har någon kört av vägen på en väldigt lång raksträcka

De tyska kollegorna på utryckning - dock inte till trafikolyckan ovan 

Här svänger man av mot slagfältet vid Lützen

Informationstavla

Minneskapellet

Den lilla högen i mitten är själva minnesstenen

Anledningen till vår resa var ju bland annat att rymma från min födelsedag den 20 april ...... Så istället för kalas på hemmaplan (sorry, alla som ville uppvakta mig!) firar vi min födelsedag hela två veckor i Tyskland, för vad kan vara bättre än att vara ute på rull i sol och värme med husbilen?

Som sig bör när man fyller 25+ så firade vi med champagne och choklad!

Bubbel på MIN dag!

Man blir sååååå trött av att vara på födelsedagskalas!

Vi for vidare till Celle för att handla lite mat och andra förnödenheter. I Tyskland finns ju en del livsmedelskedjor vi känner igen från Sverige och Danmark som Lidl, Aldi och Netto, men här finns ju också en massa andra märken vi aldrig sett förut. Vid en stormarknad fann vi E-Center som verkar finnas lite överallt i Tyskland. Det var stort som Ica Maxi eller liknande och här kunde man handla det mesta. Jag skulle bland annat köpa soppåsar och det blev ett stort företag. Jag hade inte en aning om att det fanns så många storlekar, färger och varianter att välja på. Vad sägs om soppåsar med vanilj- eller lavendeldoft? Jag blev ståendes vid denna hylla väldigt länge .... Nästa gång vi skulle handla så gick Tommy in, undrar varför .....?

Celle var en ganska trevlig stad och större än vad vi hade trott med sina 70 000 innevånare. Den är mest känd för alla sina korsvirkeshus och många av dem var fantastiskt vackra! Från Celle for vi vidare söderut mot Magdeburg, mest på småvägar men även en del på Autobahn. Utanför denna stad ligger Schönebeck och nordost om denna ligger en liten ort som heter Plötzky. Där fanns campingen vi valt ut att övernatta på. Man ska dock inte alltid lita på GPS:n har vi märkt. Den stod på snabbaste vägen och valde att köra igenom Schönebeck istället för runt, och det tog sin rundliga tid ...... Vi körde runt runt och fram och tillbaka i denna lilla stad och trodde aldrig vi skulle komma ut ur den igen.

Efter virrvarret i Schönebeck kom vi fram till campingen i Plötzky som var en trevlig bekantskap. Trevlig personal och snyggt och prydligt. Man hade en särskild rad för oss husbilsägare som bara skulle stanna en till tre nätter. Ytorna bestod av fina gräsmattor som var stenhårda under, inga problem vid regn. Man hade till och med ett eget litet zoo med några lamadjur, fåglar och kaniner. Utanför campingen fanns en stor äng där man kunde rasta hundarna. Tjejerna fick till och med springa lite lösa och jaga sork! Här tillbringade vi en härlig tid i fullt solsken och mycket värme och hemifrån rapporterade sonen att det regnade och var kallt!

E-center en av många livsmedelskedjor

Några bilder från Celle

Den trevliga campingen i Plötzky med egen liten badsjö

Här fick vi mycket sol och värme (och hemma var det regn och kallt)!

Tyskland har en brokig historia och en utav de mörka sidorna är de koncentrationsläger som fanns här under andra världskriget. Då vi under vår resa råkade befinna oss i närheten av Bergen Belsen som ligger strax norr om Hannover, tyckte vi det skulle vara intressant att göra ett besök. Bergen Belsen, som byggdes 1940, var inte ett koncentrationsläger i egentlig mening utan mer ett fångläger. Här hamnade många krigsfångar från bland annat Ryssland men även judar, romer och homosexuella som nazisterna menade skulle utrotas. Människorna här dog av sjukdom, svält och undernäring och hur många de var är svårt att uppskatta men man tror att det var åtminstone 52 000 människor. De flesta begravdes i massgravar, endast 10 000 fångar är kända vid namn. Idag finns här endast 15 individuella gravar och 13 massgravar. Det finns dock mer än 100 minnesstenar som satts upp av släkt och vänner till fångar som dog här. Vi fann också Anne Franks minnessten men hon ligger inte begravd just här, man tror att hon och hennes syster Margot finns i en av massgravarna. Boken "Anne Franks dagbok" är översatt till över 50 språk och tillhör en av världens mest lästa böcker. Denna minnesplats som är öppen för allmänheten, invigdes 1952.

Man blir berörd av historiens mer dramatiska vingslag genom att gå genom detta stora område. Man riktigt känner den sorgliga atmosfären och den desperation och uppgivenhet som människorna som fördes hit måste ha känt. Även om man aldrig någonsin kan uppleva och känna exakt samma sak som de gjorde. Men såna här platser är viktiga och det är oerhört viktigt att den bevaras för våra efterlevande, för vi får aldrig någonsin glömma det som hänt här! Det här besöket kommer att finnas kvar i mitt minne under en lång tid och jag är glad att jag fick komma hit en gång.

Vi styrde bilen vidare söderut längs Autobahn mot Hamburg och senare Celle. Slutligen svängde vi av från motorvägen och körde längs små och vindlande skogsvägar, kantad av stridsvagnsvägar (här är ett stort militärt område). Så småningom kom vi fram till Hüttensee Park i Westenholz, en camping vi valt att stanna på första natten. Då det är lågsäsong var receptionen stängd men det fanns hänvisning till ett telefonnummer. På knagglig tyska förklarade jag att vi ville checka in, rösten i andra änden förstod vad jag sa och det skulle komma nån och släppa in oss.

Här fanns mest långliggare men några husvagnar och en husbil stod här också. Förutom ljudet av ett och annat militärt flygplan och gevärssalvor från militärfältet i närheten, så var det alldeles tyst. Campingen ligger vid tre-fyra små sjöar och här fanns också en massa fåglar som startade sin ceremoni tidigt på morgonen. Natten var kall, endast +2 grader men morgonen bjöd på full sol och värme. Himlen var alldeles sommarblå, vilket vi ju inte är vana vid än. Runt campingen fanns jättefina promenadstigar vilket uppskattades av mig och hundarna. Träden hade precis börjat slå ut och skogen bjöd på en skir grönska. Härligt!

Det här var vårt första möte med en tysk camping och vi är mycket nöjda med iallafall den här. Servicebyggnaderna var fina och fräscha, tömningplatsen för husbilar var också i bra skick och bra placerad. Personalen var trevlig och serviceminded. En stor skillnad mot svenska campingar är dock att man får betala per hund vilket blir ganska dyrt med vårt gäng på fyra .....

Hüttensee Park, stängt ......

Stora gräsytor, många höga granar och många tält......

.... och många fåglar att spana på, samt en och annan katt som smög runt på området

Stora gröna gräsmattor på hårt underlag

Sommarblå himmel genom takluckan, det är vi inte vana vid än

Jo det var faktiskt +30,2 grader - i solen!!!!!

En av många militärfordon i området